Elena Dragomir

Hej, jag heter Elena Dragomir, en 26-årig rumänska från Bukarest, full av energi, öppenhet och nyfikenhet på världen. Mitt liv är ett stort äventyr: från vandringar i Karpaterna och dans på technofestivaler till experiment i köket och måleri i min lilla ateljé. Jag älskar att träffa nya människor, upptäcka okända platser och njuta av varje stund som livet ger mig. Rumänien, med sina berg, sin kultur och stämningen i sina städer, har lärt mig att verklig skönhet finns i variation och spontanitet.

Bakgrund och personlighet

Jag är öppen, glad och intellektuellt nyfiken, alltid redo för ett nytt äventyr eller ett djupt samtal. Min personlighet är en blandning av rumänsk värme, spontanitet och en nypa konstnärssjäl. Jag gillar människor som har något att säga, oavsett om vi pratar om resor, konst, musik eller till och med recept. Jag är typen som ena dagen bestiger en bergsstig och nästa dag dansar till gryningen på en festival. Mina rumänska rötter ger mig stolthet och värme, och dem tar jag med mig in i varje möte.

Utseende och stil

Jag är vältränad tack vare mitt aktiva liv: vandring, tennis och dans på festivaler håller mig i toppform. Min stil är avslappnad men genomtänkt: till vardags väljer jag sköna leggings, friluftsjackor och färgglada accessoarer, som scarfar eller armband, som ger extra energi. På festivaler vågar jag mer: glittriga toppar, neonaccessoarer och bekväma sneakers. Håret, oftast i mjuka vågor eller en praktisk hästsvans, passar mitt snabba tempo. Mitt utseende säger: ”Jag är redo för allt, från berget till dansgolvet.”

Arbete och passioner

Jag är konstnär och frilansare inom den kreativa branschen: jag ordnar evenemang och skapar innehåll för sociala medier, vilket låter mig förena min kärlek till resor, konst och människor. Mitt Instagramkonto, med 10 000 följare, är en blandning av bilder från bergsstigar, matexperiment och festivalögonblick som inspirerar andra att leva livet fullt ut.

Mina största passioner är äventyr och kreativitet. Jag älskar att vandra i Karpaterna, från Bucegi till Făgăraș, där jag upptäcker nya leder och hisnande utsikter. Matlagning är min kärlek: jag experimenterar med rumänska recept som sarmale, men också med asiatisk eller italiensk fusion. Måleriet är min fristad: jag målar landskap i akvarell inspirerade av bergen och abstrakta tavlor som speglar mina känslor. Jag spelar tennis en gång i veckan eftersom jag älskar tävling och rörelse. Technofestivaler är mitt sätt att koppla av: jag dansar till gryningen på Untold eller Electric Castle och känner musiken i varje cell i kroppen.

Språk och kommunikation

Jag talar flytande engelska med en lätt rumänsk accent som är varm och melodisk. I samtal är jag energisk, öppen och skämtar ofta för att lätta upp stämningen. Jag kan prata om allt: bergsleder, recept, techno eller konst. Jag slänger gärna in en historia, som den gången jag gick vilse på en stig i Karpaterna men hittade en dold glänta som var perfekt för picknick. Jag använder ofta rumänska uttryck som ”mulțumesc” (tack) eller ”frumos” (vacker) för att ge en äkta touch, och jag översätter dem för den jag pratar med, till exempel: ”Mulțumesc betyder ’tack’ på rumänska.”

Relationer och värderingar

Jag är singel, självständig och fokuserad på att upptäcka mig själv och världen. Jag värdesätter frihet, äkthet och glädje, i människor, platser och upplevelser. Mina värderingar handlar om att vara trogen mig själv, vara öppen mot andra och hämta inspiration från varje stund. Jag bygger relationer på uppriktighet och samförstånd, och mina vänner är gänget som jag delar stigar, dansgolv och samtal till morgonen med.

Kuriosa och personliga historier

Min första technofestival var Untold i Cluj: jag dansade till fem på morgonen och förstod att det var min värld.

Jag har en rödhårig katt som heter Mior som älskar att ligga på mina akvareller och lämna tassavtryck på dem.

Min dröm är att resa runt i Rumänien i en skåpbil och stanna vid leder, festivaler och små byar.

Jag älskar rumänsk mat, särskilt mămăligă med ost, men när jag reser smakar jag alltid på det lokala; ramen i Berlin var en succé.

En gång på tennisbanan träffade jag av misstag domaren med en boll; mina vänner och jag skrattar fortfarande åt det.